Så kan Ivrig längta användas i en mening
- Men Frideborg var så ivrig.
- Hon blev het, ivrig, fubblig.
- I några gnistrande ögonblick läste Pelle : God och skicklig arbetare, men ivrig socialist och fackföreningsagitator.
- Och kanske ändå längta hem.
- - Det har gjort er gott, att ni ha fått längta efter varandra, sade han med en liten sonlig kivaktighet.
- Jag börjar längta till ro !
- Men herr Svantepolk blev ivrig och gick några steg längre fram mot bänken.
- Jag är ivrig att börja på ett nytt när jag lagt färdigt ett annat, säger Magdalena Svensson.
- - Tänk, snart, om några timmar, har du en sådan här, viskade hon leende och ivrig.
- De avsky dem och längta efter dem, och de avsky och längta efter tingen bakom orden.
- Men i fjälldalen hade de varit vana att äta hela dagen igenom, och det dröjde inte, förrän de började längta efter mat.
- Inte arbetade männen då med ivrig flit på fälten, så att hans blickar måtte fröjdas åt ansad åker och väl grävda diken.
- - Han från banken - som alltid ringde hit och ville jag skulle köpa papper av honom, han var här uppe en gång för resten och var så ivrig
- Mårten Predikare blev emellertid så ivrig att han icke kunde hålla sig orörlig uppe på pålen utan ryckte musköten från ryggen.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
